CIMBRI

A letzez djar



Balda no iz gest moi nona, auz pan abas, pinnese hèrta gånt zo venna un a par a bòtta, balse iz gest guat, hattzemar kontàrt vo balse iz gest djung un bazzar iz vürkhent in lem. Si hattmar hèrta khött ke ’z lem da in lånt iz nèt gest dèstar, ’z izta gest bintsche arbat un di laüt håm vürgemochtziang bisa håm gemak. Soi tatta, moi bisnono, zoa zo gebìnna eppaz hatt gemocht gian auz pa kampìglndar, zo lesa au aisan, plaimarmarn, råmo un granàttn.

An tage izzar gånt zo süacha inn in Vesan un hatt gevuntet a granàtt. Baldarse iz gest nå abezovazza, disa iz skopiàrt un er iz gesprunk par ardja. Di tschélln boda soin gest sèmm pitt imen håm gemak tüan nicht, dar månn iz gest sa toat. Alóra, alle disperàrt, håmsen lai getrakk in lånt, inngemudlt in a laila. Gerift da, alle di laüt soin geloft z’sega, fra dise izta gest moi bisnona o. Gaülante, hattze gevorst azzar hettatn gelatt seng vor da lest bòtta soin månn, ma sa håmse nèt gelatt, umbrómm dar iz gest asó rovinàrt ke si berat darstånt un hettaten njånka darkhennt. Ditza iz vürkhent atz 11 von ludjo von djar 1937 un moi nona hatt apéna gehatt 6 djar, un asó khlumma håmsar ågelekk di sbartzan konsött vo soinar nüftl un håmse geschikht zo traga lutto soin tatta. Daz sèll djar iz gest pròpio a letzez vor moi nona un soi famìldja.

Soi måmma izzese gevuntet alùmma zo zügla drai khindar un moi nona hatt gemocht helvan zo hüata di vichar. Vil vert håmsase geschikht attn Sbånt pitt soinar nüftl zo hüata daz uantzege göazle bosa håm gehatt un boden hatt gètt a pizzle milch. Sa soin sèmm gest pittnåndar zo spila un att mittartage soinsa gekheart bidrùmm in lånt z’èzza in vormaz ma ena göazle: iz håmsaz lai ågehenk pittnar kubl in a saül. Balsa soin gekheart bodrùmm håmsa darbìscht an djüstn schrakh segante ke ’z göazle izzese gest darbürget. Moi nona iz gest disperàrt, ’z hattar getånt ånt vor ’z göazle un izzese gevörtet ke soi måmma beratse darzürnt. Gekheart bidrùmm in lånt, abe pinn zeacharn, izze lai geloft ka dar måmma zo khödanar bazta iz gest vürkhent. Di måmma però izzese nèt darzürnt:’z soinda gest vürkhent kartza vil schaülane sachandar un beratz gest lai birsar lengse no zo straita pittnåndar.

’Z mentsch hatt lai ågeschauget ’z khinn un hatt khött “Gaül nèt moi khinn ampå haür boazparz ke ’z iz a letzez djar: ’Z izta gestorbet dar tatta, ’z izta krapàrt ’z göazle, in sboi izzen khent il mal rossin un dar podjaràkk hatt vortgetrakk di hennen, birsrar baz asó magatz nèt gian”. (Anna N. N.)













Scuola & Ricerca

In primo piano