cimbri

Tönle Bintarn in cimbro (20)

Il romanzo di Mario Rigoni Stern nella traduzione di Andrea Nicolussi. Stampa a cura del Servizio per la Promozione delle minoranze linguistiche locali della Provincia



Da ka üs o, boda sidar djarhundartar, di sèlnen boda håm geschafft soin hèrta khennt zornirt von laüt, soinda khennt augelekk zboa partìtn, di progresiste un di moderate ma untar untar, håmsa vürgetrakk lai bazzen iz gånt guat imenåndarn un in a drai raiche famildje: asó daz sèll boda nia vürizgestkhennt in achthundart djar iz est vürkhennt. Straitar, rèchtar, laüt boda soin inkånt in auzlånt; ’z soinda khennt drinngerüdet faffan un notare, avokètt un arme arbatar boda njånka håm gehatt genumma z’èzza; ’z iztada insinamai gest ber ’z hatta vorkhoaft di vote odar hatt gevrèzzt übar in paesé, boda zo venna an arbat håm gemucht gian in auzlånt. Alz daz sèll boda vürizkhennt in disa zait boazparz ankunto in an földjele geschribet gåntz vonan maistro vo schual, boda vor dassèll in an trauregen tage hatt gemucht auvången un inkian er o in Argentina affon bastiment Sirio vodar firma Florio Rubattino.

Azta di moderate håm augelekk di Mutuoferoine di progresistn håm hergerichtet di Arbatarferoine; azta di earstn håm zuargelekk di bånda pittar roatn baritt, di åndarn håm gemacht da sèll pittar grümman baritt un pittar vedar vo fadjå affon huat, azta dena zèrte håm gefift vor Garibaldi odar vor Porta Pia, di åndarn håm gefift vor in Statut odar balda hatt kompirt di djar khunegenn Margherita.

Antånto di famildje håm gebunnt hèrta mindar zo spinna di boll in haus, ka Slait håmsa gehatt augelekk di groazan fabrike, asó soinzase inzenjart zo macha skèttela pitt holtz vor di medisin, di gabür von zen afte vürtza djar håm gemak gebinnen sin afte sèrtzekh zenteseme affon tage. In sèll földjele, bode hån khött vorå, soinen gerift lettarn azpi dise, sichar någeschauget von diretor: «I pinn z’arbata in minìara pitt a drai paesé, disa minìara iz da raicharste vodar gåntzan Prussia un furse vodar gåntzan Euròpa. Untar disan hügele arbatnda achthundart månnen. Moi arbat gevalltmar ma di iz schaüla streng; ma hatt nia genumma oang nètt zo tüananen bea. Morgas, di viare, mucheme leng in bege, un gian vor viartzekh minutn inn in pauch von pèrge, vor de rif affon platz z’arbata muche machan zboatausankhundraihundart mètre hevante å von vuaz. Vor zen urn mage nètt auvarkhemmen un balde mage, höareme debl un fiakko vor da vil arbat un vor da letz luft boda da iz sèmm untar. Biavl djunge vo draitzekh, viartzekh djar schaung auz sovl bisara hettatn vürtzekh! Lai schiar alle di sèlnen boda arbatn da untar. Un darzua dar letzan luft iztada di lantèrn o boda macht an söttan sbartzan tåmpf boda iz tozze vor in körpar un azzma nètt sait guat auzospurgaranen muchtma inkian odar stèrm. I, Vorgèll’z Gott, djukhen auvar ma vil stian geschedeget...» An åndadar khnappar schraibet vo Algringen asó: «I arbat tausankh metre drinn in pèrge. Morgas geade vort vo humman di vünve petante Gott’n Hearn azzarme halt auz von perikole. I gea inn in stoll un arbat in gåntz tage sin di vünve odar di sèkse abas. Balde hån verte, kheare bidrumm ka haus kontent z’soinamar gebunnt vünf liare, zèrte vert mearar, zèrte vert mindar.» (20. / continua)









Scuola & Ricerca



In primo piano